Betygshistorik

Det absoluta betygssystemet

Det system med absoluta betyg som fanns fram till 1960-talet utgick från att det existerade en absolut och säker kunskap som skulle föras över till eleverna. Eleverna fick betyg varje termin från årskurs 1. Betygen fördelades enligt en sjugradig betygsskala som hade följande utseende.

Eleverna fick dessutom i folkskolan betyg i uppförande och flit enligt en fyrgradig betygsskala med betygsbeteckningarna A, B, C och D, där A var det högsta betyget.

I realskolan fick eleverna betyg i uppförande och ordning enligt betygsbeteckningarna <br />

Uppförande

Ordning

Varje betyg angav ett visst mått av kunskap. Däremot fanns det mycket få anvisningar om vilka krav som de olika betygsstegen motsvarade utan den enskilde läraren var mycket fri i sin bedömning. Detta ledde till att skilda principer för betygssättning tillämpades av olika lärare i olika ämnen. Eftersom betygen användes som urvalsinstrument vid antagning till realskola, gymnasieskola eller universitet ökade kraven på att betygen skulle vara jämförbara. Betygssystemet kritiserades för att det inte fanns några anvisningar som angav vilka kunskapskrav de olika betygsstegen motsvarade.

Det relativa betygssystemet

Den 1 juli 1962 infördes det relativa, eller det grupprelaterade, betygssystemet i och med införandet av läroplanen för grundskolan Lgr 62. Det relativa betygssystemet byggde på den matematiska teorin om normalfördelning och hade som främsta syfte att på ett systematiskt och tillförlitligt sätt rangordna eleverna sinsemellan för att därigenom garantera ett rättvist urval till studier vid gymnasium eller vid universitet och högskola. Betyg skulle fördelas enligt en femgradig skala där det framgår hur många procent av alla elever som skulle ha ett visst betyg.

Betyg sattes på lågstadiet och på mellanstadiet samt i årskurserna 7, 8 och 9. På lågstadiet sattes betyg i ämnena svenska, matematik, kristendom, hembygdskunskap, musik, gymnastik samt i årskurs 3 i slöjd. Betyg sattes sedan i fler ämnen ju högre årskurser eleven gick i.

Betyg i ordning och uppförande bedömdes enligt en tregradig skala för ordning och en fyrgradig skala för uppförande. Betygsbeteckningarna var A, B, C och D där högst betyg var A.

I samband med att läroplanen för grundskolan Lgr 69 infördes, minskade antal betygstillfällen. Betyg sattes i årskurserna 3, 6 och 7 i slutet av vårterminen samt i slutet av varje termin i årskurserna 8 och 9. Även nu sattes fler betyg ju högre årskurser eleven gick i. De lokala skolstyrelserna hade rätt att ersätta betygsgivningen i årskurs 3 och 6 med annan form av besked. Betyg i ordning och uppförande upphörde i och med läroplanen för grundskolan Lgr 69, som började tillämpas läsåret 1970/71.

Från och med läroplan för grundskolan Lgr 80 skulle betyg sättas enbart i årskurs 8 och 9 såväl höst- som vårtermin. Vårterminsbetyget skulle avse hela läsåret och inbegripa även vad som behandlats under höstterminen. Betygen skulle ges i femgradig skala där medelbetyget var tre. Någon given procentsats för de olika betygsgraderna skulle inte finnas. Medelbetyget tre gällde för samtliga elever i landet. Normalt sett skulle dock antalet fyror och tvåor i en klass vara fler än antalet femmor respektive ettor. För den enskilda klassen kunde däremot medelbetygen avvika från riksgenomsnittet. Standardprov i svenska, matematik och engelska fanns för skolorna att använda som riktningsgivare för betyget tre.

Det relativa betygssystemet kom att kritiseras och ifrågasättas på flera punkter. Kritiken bottnade framförallt i att betygen inte sa något om elevernas egentliga kunskaper i ett ämne utan endast talade om hur en elevs kunskaper i ett ämne förhåller sig till andra elevers. Betygssystemet tillämpades inte heller alltid som det var tänkt och upplevdes därför som orättvist. Fördelningen av betyg skulle enligt teorierna bakom det grupprelaterade betygssystemet gälla för alla elever i landet i t.ex. årskurs 9. Det förekom emellertid att den enskilde läraren fördelade betyg i den enskilda klassen efter de angivna procenttalen. Systemet kritiserades också för att det inte sa något om elevernas egentliga kunskaper i ett ämne utan endast talade om hur en individs kunskaper förhåller sig till andra individer inom samma ämne. Det innebar att samma kunskaper i ett ämne kunde betygsättas olika från klass till klass. Det ifrågasattes även om det var riktigt att utgå från en matematisk teori om normalfördelning som främst tar sikte på sådant som bestäms av slumpen, medan studieprestationer rimligtvis måste bero på andra faktorer.

Dagens mål- och kunskapsrelaterade betygssystem

Dagens mål- och kunskapsrelaterade betygssystem kan, i jämförelse med det grupprelaterade, ge bättre information om elevers kunskapsutveckling och kunskapsprofil. Kunskapsbedömningen i ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem blir annorlunda till sin karaktär än i ett relativt system. Det är inte som i det grupprelaterade systemet tillräckligt att rangordna eleverna, till exempel med hjälp av provpoäng, och därefter sätta betyg enligt vissa procentsatser. Dagens mål- och kunskapsrelaterade system skiljer sig också från systemet med absoluta betyg där det inte fanns tydliga anvisningar om vilka kunskaper och kunskapskvalitéer varje betygssteg motsvarade.

I det målrelaterade system vi nu tillämpar måste elevernas kunskaper bedömas i relation till specificerade kunskapskvaliteter i form av mål och kriterier. Kursplanernas mål för ett ämne eller en kurs anger vilka kunskaper eleverna skall utveckla. Betygskriterierna beskriver och preciserar de kunskapskvaliteter som gäller för respektive betyg:

I grundskolan finns endast betygskriterier för VG och MVG. Relationerna mellan betygsstegen har sin grund i kvalitativa olikheter och inte i olika positioner på någon form av skala. VG-kvaliteter är mer värda än G-kvaliteter därför att de förutom att innefatta G-kvaliteterna också innefattar ytterligare kvaliteter. Dessa ytterligare kvaliteter representerar kunnande som ses som mer kvalificerat än det som krävs för betyget G. Motsvarande gäller för MVG-kvaliteterna som representerar det mest kvalificerade kunnandet.

Vill du läsa mer om betygshistorik?

Ta del av exempelvis denna litteratur:

- "Svensk utbildningshistoria". Gunnar Richardson, Studentlitteratur 2004

- Ett nytt betygssystem. SOU 1992:86

- Betygen i skolan. SOU 1977:9

- Läroplan för grundskolan, Lgr 62 och Lgr 69